Hej.

Sitter just nu och väntar på att bussen till Lund ska komma. Hade tänkt kolla synen hos synsam där idag då det var billigare den här veckan och var drop-in.  Kom precis hem från Malmö, där vi idag hade studiebesök på Gröna Tak, en golfbana jag inte längre minns namnet på, Augustenberg och en stor kyrkogård.    Golfbanearbete  har –tycker jag fått ett dåligt rykte om sig, trots att det egentligen har en hel del varierande arbetssysslor (t.ex. greenkeeper/headgreenkeeper). Besöket på golfbanan var roligare än jag trodde.. men hade kanske inte varit lika kul om jag nu inte tagit lektioner i golfbaneskötsel under mitt 3:e år på gymnasiet.

    I bussen startade vi (jag och några polare från klassen) en livlig diskussion med busschauffören ang. om det var enklare att krocka med framändan av bussen eller om bakändan var enklast. Svaret vi fick var framändan, eftersom chauffören var en hejare på att backa (enligt sig själv).

    Under lunchen var det heta samtalsämnet fisk! Anledningen till det var att en av mina väninnor hade någon slags abborre med mos till lunch som hon inte tyckte smakade speciellt gott. Hon drog snabbt slutsatsen att den långsamt svalnande ensamma abborren på hennes tallrik var en insjöfisk, eftersom den inte var tillräckligt saltad.  Senare när vi fortsatte diskussionen var hon fast besluten om att Vättern inte var en sjö. Den var tvunget kopplad till havet på något sätt –fast hon visste inte hur. Vi avslutade vår diskussion med att säga att fisken måste vara lokal.

     Nog pratat om det nu. Jag fick aldrig någon tid hos optikern, men det var ingen långvarig sorg eftersom jag ett litet tag senare fann mig själv stå och dregla (inte bokstavligt!) över en Johnny Depp-filmsamling på Akademibokhandeln.. Hehe, så kan det gå när man har tid över att vänta på bussen. Hur som helst kom jag glatt utskuttandes därifrån med 2 nyköpta filmer: ”Chocolat” och ”Bröderna Grimm”. Hjälp! Mina pengar springer iväg och det är knappt så jag vet vart! X’D

    Det tog längre tid än jag väntat mig innan familjens husbil dök upp på parkeringsplatsen utanför bostadshuset, men det blev ändå fullt hus(bil) med ett jättekramkalas när de äntligen kom. Jag hade saknat familjen och de hade saknat mig –de enda så kallade ”familjemedlemmar” jag inte fick träffa den här gången var de två lurviga små hundarna, eftersom de hade hundvakt hemma. Eftersom det var länge sen jag träffade mina småsyskon bad jag mamma att få ha ett eller två av dem att sova över hos mig, då alla annars skulle sova över i husbilen. Visst, det gick hon med på och så fick jag ha mina två små bröder att sova över den här natten.

Nu finns det dock inte mycket mer att skriva om det här dygnet, så på återseende go’vänner.