Hej!

Det bra humöret fortsätter även idag, trots det faktum att jag missade att vara med och lussa för lärarna i "De Lärdas Slott". Kände när jag vaknade imorse att det här inte skulle bli en fullt så lyckad dag. En av tårna smärtade lite när jag försökte vicka på dem. Visstja, att utföra "kirurgi" på sig själv med pincett för att plocka bort skadade bitar av en nagel var kanske inte det smartaste jag gjorde föregående kväll. Ryste lite. Det hade inte sett så roligt ut och ett plåster med tjockt lager papper under hade hjälpt litegrann vad gällde att stoppa tån från att blöda "ihjäl". Haha, nepp.. direkt så farligt var det inte, men bara aningen otrevligt.

    Svalde till och kom till tankarna på att det nu var ny dag. "Luciafirande" ekade det till i huvudet. Attans! klockan var halv 10 och vid 10 prick skulle alla som skulle medverka i Luciatåget vara på plats utanför lärarnas fikarum på slottet.. Skuttade upp från sängen, men kände hur ett illamående kom smygandes över mig. Vad VAR detta?? Halsen kändes som sandpapper och när jag utropade ordet "Tjohej!" för att kolla hur det stod sig med halsen lät det helskumt. Lågt och skrapande.. brr.. ingen bra sångröst alls!

    SMS:ade en av tjejerna som höll i lussetåget och berättade att jag inte kunde vara med. Sedan lade jag mig ner i sängen igen för att snosa lite. Vaknade igen vid 11.45 Jäklar! SÅ länge skulle jag ju inte sovit, och speciellt var ju att jag egentligen inte ens skulle ha somnat i första hand!! Detta var ju inte alls bra. Steg sakta upp från sängen, drog på mig lite kläder och Telefonen ringde lite senare, det var mamma;

    -Det låter inte som om du mår riktigt bra.. Din röst är lite hes.

    -Ja, det har jag också märkt, men det är skapligt bra annars.

    -Vad bra, skulle bara se att allt var okej.

    -Ja, det är bra. Lugn dag idag. Hör av mig senare i helgen.

    -Bra. Vi hörs

    -Japp, ha det. Hejs!

Ungefär så tror jag det lät. Var inte så jättevaken då heller, trots att jag hade kläderna på mig och satt och drack lite te med honung -måste ju se till att vakna på riktigt! Koffein är bra ibland, och om inte i kaffe, så te.

    Under det stora hela har inget speciellt annat hänt idag. Lyckades få igång en diskussion med mästaren i min klan på "Bitefight" för en gångs skull. Det var intressant.

    Kom 19 minuter försent till tvättstugan ikväll, men som tur var hade ingen tagit min tvättid -ibland har man tur! När jag väl delat in tvätten i olika kategorier (mörkt och vitt) och pytsat in den i tvättmaskinerna, började jag gå bort mot trappan. 37 minuter kvar tills tvätten skulle tas ur maskinerna och upp på tork. Lustigt nog stötte jag ihop med M i trappan. Hon kom gående tillsammans med två av mina klasskamrater; H & M -haha, nepp.. inte affären, detta är ett annat H och ett annat M. Tydligen skulle dem skriva hyreskontrakt ikväll och M1 (-blir komplicerat med 2 M, så M1 är min arbetskamrat medan M är min klasskamrat) bjöd med mig för att hjälpa till och skriva. Men hur som helst fick inte alla vi 4 plats inne på kontoret samtidigt (-det är ett mkt litet kontor!).

    När kontrakten var skrivna försvann H & M, så då blev jag och M (-tidigare M1) kvar med lite hyresavi:er som skulle justeras lite och lämnas ut i brevlådorna. Det arbetet tog ca 1 timme och 10 minuter. Inte illa för mig att slå 2 flugor i 1 smäll för en gångs skull. Nu hade jag ju både tvättat och arbetat ikväll. Duktigt Tina! ^^

Nu hade jag tänkt avsluta skrivandet för idag, så att inte "idag" hinner bli "igår" och "imorgon" förvandlas till "idag". Svårt att hänga med? Haha, detsamma här faktiskt! ^^ Men nu säger jag godnatt till er.

Hejsan!

Är lite trött men ändå fortfarande på bra humör idag. Främsta orsaken till det bra humöret är att att jag fick godkänt på "omman" (omtentamen jag skrev i onsdags), samt att seminariet om övergångar av olika material äntligen är avklarat. När jag vaknade i morse kändes det inte alls som om det skulle bli en lyckad dag. Himlen var ljust grå och rummet kändes lite småkyligt. Men vad katten -kan ju inte ligga och dra mig och svika C -min arbetspartner. Idag gäller det att ge järnet och fixa det där seminariet!

    Jodå, jag steg upp ur den varma sängen och drog på mig dagens kläder. Åt frukost, läste igenom mitt kladdpapper och kollade en sista gång på powerpoint-presentationen så att allt var i sin ordning innan jag förde över den till ett usb-minne. Det skulle ju tas med och användas till vårt seminarium. Kastade en blick på klockan -hon var 8:44, dags att sticka.

    Var i skolan vid 8:55 och tur var väl att ingen gått in i klassrummet ännu. Hittade C som stod och pratade med en för oss gemensam polare. Vi pratade ihop en plan över hur vi skulle lägga upp seminariet och nöjda över vad vi kommit överens om gick vi in i klassrummet tillsammans med resten av klassen. Sedan återstod det bara att vänta på vår tur. Vi hade plats nr 5 och var ärligt talat glada över att inte tillhöra de sista grupperna som skulle redovisa senare samma dag. -Tänk bara över hur de måste suttit och spännt sig under hela dagen innan de skulle fram inför klassen.. brr, inget jag skulle vilja vara med om! o.O Det värsta var inte att det var många åhörare, utan att vi även (förutom läraren) hade en inhyrd kille som skulle läsa av vårt kroppsspråk (och retorik i allmänhet) och skriva ner positiva/negativa saker han uppfattade under tiden man stod där framme och talade. ^^'

    Det som var rättså humoristiskt var att man märkte att alla var lite skraja när de skulle upp. Oroliga blickar kastades än hit, än dit strax innan det var ens tur. Löjligt överdriven rädsla egentligen, då det i slutändan visade sig att vår lärare var bitskare och mer nogrann med ev. fel som kunde uppstå, än den inhyrda killen. Jag fick en sittplats bredvid honom och kunde relativt snabbt konstatera att han var faktiskt var en riktigt trevlig prick med rolig humor. Det som kanske var det bästa med honom var att han vågade ifrågasätta och även jäklas lite med vår lärare. -Japp, från 0 i popularitet till 100 på 10 min är inte illa.. :D

    Nu blev det vår tur att kliva fram och hålla vårt seminarium. Det var rättså reko och gick relativt smärtfritt, förutom en liten tabbe som inkluderade ordet "skelettjord". -Men mer än så nämner jag inte! X) Kroppsspråket vi använt gav tydligen ett tryggt intryck och det blev beröm för den skull, så visst lyckades vi! Nu behövde man inte oroa sig nåt mer under resten av dagen, utan kunde helt enkelt bara sitta och njuta av att man var klar och lyssna på alla de andra intressanta seminarierna.

Dagen avslutades vid 15:40 och då åkte jag med bussen in till Malmö. Skulle fortsätta leta julklappar och hade även lagt till en tomteluva och en kamera till min inköpslista. Det är dags att börja fotografera växter igen, för att kunna sitta hemma på jullovet och plugga på dem. Och eftersom min kamera tog "husbilssemester" upp till småland för några veckor sedan när familjen återvände dit efter att besökt mig, har jag varit utan kamera sen dess.. Okej, jag VET att mobilkameran också är en sorts kamera.. men nu snackar jag mer seriösa kameror och avsaknaden av min lilla Nicon-kamera har varit such a pain in da ass.

    Vad jag skulle med tomteluvan till? Självklart ha den på mig.. -jag menar, det blir ju inte mer jul än vad man gör det till!! XD Jo, det finns ju även en till anledning till att jag skulle ha en tomteluva bara sådär.. Lucia! Jag ska vara tomte nu imorgon när jag och ett gäng från min klass ska upp till "De Lärdas Slott" (-eller lärarnas kontor, som det kallas mer officiellt). Men det är imorgon och det är idag (ikväll!) jag är på bra humör!!

    Jag fick veta att jag blivit uppgraderad från warrior till furste av mästaren i min klan på internetspelet "Bitefight". Det känns lite lustigt då jag bara varit medlem i klanen sedan igårkväll -tror jag det var, men ändå är det toppen. Detta är något som kommer hålla mig på fortsatt bra humör ett bra tag till! ^^

Nu ska jag nog inte skriva så mkt mer för tillfället. Har lite saker att göra och en tomteluva att prova! ^^ kram hej!

Hejsan!

Ikväll har jag hittills lyckats med att städa mitt skrivbord rent från alla saker som överbelamrade det tidigare. Det ser snyggare ut nu än tidigare, men är skrämmande tomt. Jag har även städat i skrivbordslådorna och rensat ut det som jag inte tyckte var värt att behålla. Bl.a rök en gammal, lagom tjock bunt nerklottrade post-it-lappar med diverse siffror och titlar på böcker/filmer ner i papperskorgen.

    Så nu har jag bara kvar det som jag verkligen behöver; mina rosa lurviga handklovar, burken med lyckopiller, 3 kapsylöppnare, nithalsbandet i svart läder, valerianapaketet, en flaska med vaniljdoftande bodylotion.. ja, kort sagt det som behövs ibland. Haha, men allvarligt talat -trodde ni verkligen att jag har så 'pikant' intresse?? X'D

    Nu känns det som om jag inte borde fortsätta jävlas med er längre.. kommer ju tappa läsare ifall det vill sig illa! o.O Men erkänn att det ibland innerst inne är kul att överraska folk med en ny sida av sig själv, som de inte visste existerade. Eller själv upptäcka en annan sida av sig själv eller någon annan -såvida det nu inte är något negativt med den 'nya' sidan.

Känner att jag har lust att jubla lite också, då jag nu såg att jag haft 67 olika besökare den här månaden! Det är alltid något, så jag tackor och bockar! :D Det som är ännu roligare är att det äntligen kommit folk och röstat på alternativ i min pågående omröstning. Det är alltid något!

    Kommentarer har det tyvärr varit lite tunnt om, så för den skull hoppas jag på lite bättring. =) Är ju alltid kul att veta vad läsarna tycker om det man skriver. Så man kan hitta intressanta ämnen att skriva om. ^^

Hej så länge! :3

Hejsan! 

Jag tror jag klarade den nu, eller åtminstånde känns det som om jag gjorde det -eller är det bara vad jag hoppas? Ibland känns det som om tentor är stora monster, men hur farliga dem är beror på hur väl förberedd man är. Är man väl förberedd (vilket jag först trodde att jag var) är tentan bara ett stort ofarligt monster.. nästan som en enorm rosa fluffig gosekanin.. -NEJ!! vi tar bort det där med rosa och ersätter den med blå, grön eller svart, då färgen rosa (enligt mig) är pure evil! Riktigt otäckt och farligt sockersött.. brrr.. (o____O'')

    Bakslag!! Pow, pow! Första tentan gick åt skogen, jag hade tydligen underskattat det där rosa monstret. Som tur är fick jag och de andra som det också gått mindre bra för en ny chans idag för en omtentamen. Skiftande färger under hela tiden, men denna gång tyckte jag att jag hade bättre koll på saker och ting än förra gången. Det är bara att hoppas att the true colour of the tenta är av ofarlig kulör.. såsom grönt eller blått eller nåt sånt. Hoppas!! >__<

    Inget speciellt har annars hänt idag.. efter det skrev vi lite på vårt grupparbete, jag -och C (fattar fortfarande inte riktigt hur han lyckades torska då han jobbat med överbyggnad tidigare, fast iofs var det även 3 till som arbetat med det tidigare och alla torskade.. i vår klass går det utför! ta med kälken och åk.. det går snabbt.. tjoho!!) X'D Nejdå, det är inte läge att vara såhär ironisk, nu har ju till och med regnet slutat och man kan se en blå himmel. Det kunde man inte tidigare för ungefär en timme sedan.

Hade tänkt sluta skriva nu för stunden, får se om jag återkommer senare med nåt värt att skriva ner. C Yah!

Hej,

Kunde inte hålla mig borta från att skriva lite mer nu. Fick ett ryck och insåg att jag inte bara ville skriva om mig själv, utan även skriva om mina underbara syskon denna gång -både stora och små. Saknar er alla! Visst vet jag att jag kommer se några redan nästa vecka -men alla kommer jag inte kunna träffa.. lite småtråkigt, men jag är iaf glad att jag har er -även om alla inte bor hemma och kommer kunna ses i jul. ^^

    Har suttit och slagit in lite julklappar nu då jag tog rast från pluggandet. Kom då att tänka på er. Hur skönt det är att ha syskon -att ha någon att dela upplevelser med, eller bara sitta och prata med. Någon att rufsa till i håret och någon att skratta med. Jag har alltid undrat hur barn som vuxit upp ensamma (utan syskon) känt sig. Att inte ha haft någon där som man kunde leka med när man var liten -det känns aningen skrämmande och okänt för mig som alltid varit omgiven av syskon. Jag har aldrig behövt vara ensam på det sättet som andra barn som saknat syskon varit. Är jag bortskämd på det sättet? Kan man säga det?

    Jag vet inte direkt varför jag alltid varit aningen seg med att ringa till mina vänner från skolan på helgerna och fråga ifall vi kunde hitta på något tillsammans. Det har bara varit så. Det är mestadels mina vänner som ringt mig och frågat.  Jag har visserligen en idé om varför det varit så. Kanske var det att jag inte känt behovet av att umgås med dem, eftersom jag redan hade "lekkamrater" hemma.. Mina syskon. Kan man då säga att jag varit bortskämd? För att jag haft det som många andra barn saknar.. Syskon.

    Kan man verkligen säga att ensamma barn har det bäst och är de som är bortskämda om dem har kärleksfulla föräldrar med god ekonomi? -Tror inte det. Jag skulle påstå att dem barn som är bortskämda är dem som har kärleksfulla föräldrar som bryr sig och syskon att leka och växa upp med -oavsett ekonomisk situation. Jag växte upp med det sistnämnda alternativet. Visserligen är det en smaksak över vad man kan kalla bortskämdhet, men om det rör sig om föräldrar som älskar en, hör jag till skaran av bortskämda barn. En kärleksfull familj är det finaste ett barn kan ha under sin uppväxttid och även senare under livet.

Kramar på er allesammans

Hej 

Regn, regn, regn.. pissväder.. jag vill ha sol. Ingen sol över Lomma idag. Tråkigt. Sitter hemma på mitt rum och lyssnar på musik och pluggar till omtentamen i överbyggnad som jag ska skriva imorron. Allting känns segt.. Tråkigt väder, pluggande plus det faktum att min taklampa gick sönder imorse. Men jag kan iaf trösta mig med att musiken är bra -Adiemus. =)

    Tidigare i skolan idag hade vi en föreläsning från 8:30-12:00 som handlade om retorik. Föreläsaren var en man som såg ut att vara i 40-årsåldern som verkligen visste hur han skulle hålla studenterna vakna och ha ögon och öron på skaft. Föreläsningen blev både rolig och intressant, då han genom några snabba klädbyten och olika beteenden visade de vanligaste kroppsställningarna och personligheterna som människor omedvetet/medvetet använder sig av när de blir ställda framför en folkställning. Det bästa var att trots att han överdrev det mesta, så var det situationer som de flesta i klassen kände igen och många började skratta lite förleget. Under denna föreläsning fick vi träffa de olika personligheterna som finns hos var och en av oss "pajasen -den som styrs av passionen", "majoren -den som går helt efter kunskapen" samt "korkskruven -den som låter osäker och inte vågar prata högt". Det fanns ingenting att klaga på!

Tänkte att det kanske kunde vara en bra liten idé att skriva ner lite bra att "veta eller göra" inför en/ett seminarium/föreläsning man ska hålla inför en grupp människor.

• tänk på att andas djupt (minst 3  djupa andetag) för att lugna ner dig.

• gör några ljudövningar (med stigande och sjunkande toner) för att få igång rösten och så du slipper harkla sig när du väl står inför dina åhörare. (Gör detta innan det är din tur!)

• Ett tips till innan du börjar tala är att koncentrera dig på rummet (om du är inomhus). Låt blicken sakta svepa en gång över rummet och se att du är omgiven av väggar. Detta är lite lugnande då du märker att inte hela världen ser dig.

• Är det fortfarande lite jobbigt att stå framför åhörarna, kan du prova att strunta i dem -men svep ändå långsamt blicken över åhörarhavet då och då. Fortsätt att tala.

• Det är inte ett tvång att alltid stå stilla som en staty. Gå gärna  längsmed scenen och se på publiken. Det är trots allt för dem du talar (låt dem inte känna sig bortglömda!)

• Är ni en grupp som ska hålla i seminariet/föreläsningen se då till att ofta byta talare. På detta sätt får alla en chans att tala samt att åhörarna/publiken får lite variation.

Detta var några nyttiga/praktiska tips som är bra att gå efter om man är nervös inför att stå och tala inför en grupp människor. Hoppas ni som läser detta får nytta av dem. :)

Kram och hej för tillfället /Tina

Hej!!! :D

Jag måste skriva ett litet stycke nu bara för att jag blev så glad lite tidigare ikväll, men då var för upptagen för att jubla över det. Kanske inget man direkt jublar åt i första, andra eller tredje taget.. men jag skiljer mig lite från mängden. ^^

    Kvällens stora glädje var när jag satt och tittade på lite animé "Yami to Boushi to Hon no Tabibito" (-en shojo-ai med spelbakgrund. Gulligt men småsorgligt på sätt och vis.) Jag kände mig aningen sällskapssjuk och uttråkad och saknade mina kompisar från gymnasiet. Lycka är att mobiler finns! :D Jag bläddrade lite bland mina kontakter i mobilen och stannade tvekande på en person jag inte pratat med sedan tidigt i våras. Vågade jag ta kontakt med honom igen? Skulle han ens svara? ='/

   Vad säga? I gave it a try. Skickade ett litet kallprats-sms där jag förklarade att jag ville bryta isen och bl.a frågade vad han skulle hitta på i jul. Förväntade jag mig ett svar? Egentligen inte.. men kunde ju aldrig vara riktigt säker. Hjärtat dunkade snabbt och hårt medan jag nästan ångrade att jag redan hunnit skicka iväg sms:et. Nu fanns det ingen återvändo, för nu hade jag gjort mitt drag. Nu var det hans tur.. vad han nu än skulle göra.

    Ett pip signalerade att jag fått ett sms. Kunde det vara..? Nej! vågar nästan inte titta.. men tänk om det är någon annan? Tänk om det är någonting viktigt? Går in på startmenyn, meddelanden, inkorgen nästa -öppnar upp den. Vill titta, men vet fortfarande inte om jag vågar. Tittar. Ett meddelande ligger där med avsändaren "J".

    Känns som om hjärtat hoppat från en trampolin. Öppnar meddelandet -läser. En fråga. Han har skickat mig en fråga och förväntar sig svar. Jag svarar "Skulle vara kul att se dig igen". Skickar, får tillbaka ett svar "en fika under mellandagarna kanske?". Hjärtat har avancerat och hoppar från en trampolin högre upp i luften. "Gärna". Ivägskickat. Pip! Ett nytt sms från J. Svaret när jag öppnar  är "Vi hörs, ha det tills dess.."

    Jag kanske är lite FÖR glad över denna lilla konversation, men det var evigheter sen vi pratat. Men nu gäller bara att lugna ner sig lite. Har den sista delen kvar på den här terminen i skolan som jag måste klara av. Detta får inte komma ivägen och störa mitt pluggande.

Nu ska jag däremot gå och lägga mig. Godnatt allesammans! ^^

Hejsan

Idag har jag inte orkat vara mycket mer än trött. Det var dåliga nyheter angående en tentamen jag skrev i måndags förra veckan -kuggade visst. Sedan efter en grundlig genomgång av alla fel som generellt gjorts av eleverna i klassen, hade vi en timmes fikarast. Det var udda eftersom vi aldrig annars har längre rast än en halvtimme -lyxigt värre (om det nu ändå inte var vinter och regnade utomhus!) Istället tillbringade jag rasten tillsammans med S och tittade på ett avsnitt av animén "Ouran High School Host Club" på min laptop som jag för ett skolarbetes skull tagit med till skolan. Sedan stack vi till en föreläsning som handlade om konstgräs -eller ska jag snarare beskriva det konstigt plastgräs i grönt och ljust lila? Alla i klassen fick varsin liten låda med ett stycke konstgräs (detta var grönt!) ^^

    Föreläsaren var en ung kille som hade startat egen företag där han tillverkade och sålde.. (kan ni lista ut vad??) ..konstgräs i grönt och lila! Föreläsningen verkade intressant fram till dess att han slutat prata om fotbolls-, tennis- och multisportplaner, golfbanor och landskapsytor som trafikmiljö och trädgårdar. Jisses! han var verkligen förberedd på alla frågor som poppade upp. Det kändes dock lite för matigt med all information som skulle tas in under den 3½ timmarna vi satt i föreläsningssalen. Man kände att det riktigt började krypa i kroppen när man sneglade på klockan och såg att det bara var 15 minuter kvar.. Men guuusch! vad lång tid 15 minuter är egentligen och inte går tiden fortare för att man tappat intresset för föreläsningen för ett ännu lite tidigare tag sen. -__-'

    Tvättäkta glädje var iaf när föreläsningen slutade och det var dags för "eget arbete". Jag och min arbetspartner C kände oss båda helt slut i huvudet och gjorde en överenskommelse; arbetar gör vi imorron, och då arbetar vi sjutton! Lagom lättad var jag att inte S gjorde samma överenskommelse med sin partner, utan att jag fick cykla hem själv. Jätteskönt! Han har gått mig lite på nerverna under de sista veckorna och jag vet inte direkt hur jag ska be honom lämna mig ifred utan att känna mig taskig.. Jobbigt läge, men någon gång måste jag ju säga till! >__<

bye for now