Hejsan,

Den här dagen var lite annorlunda än tidigare skoldagar. Till exempel slutade vi tidigt (dvs 13-tiden), och det var glädje på hög nivå. Vi tillbringade de 2 sista lektionstimmarna av den här dagen utomhus mätandes marknivåer mha olika utrustning. Det var kallare idag än under veckans tidigare dagar och det låg fortfarande kvar snö på marken sen igår. Till en början var det bara kallt, men sedan föll ett fint regn ner och blötte ner vårt "avvägningsprotokoll", så det blev svårare att skriva på det.

    Vi tyckte synd om den grupp av klassen som hela dagen (fram till 16.00) skulle lägga plattor och marktegel utomhus. Men å andra sidan hade även vi gjort samma sak fast i det iskalla spöregnet som var i måndags (heldagsregn, kan vi kalla det). Unpleasant, unpleasant.. brr. >__<

    Nej, det var med stor glädje vi gick hem efter avslutad lektion. Fast trots glädjen fanns en liten gnagande oro inne i mig. Tandläkaren!!! Dit skulle jag då jag fått tid till 14.15 idag, fast min största oro var väl först och främst hur jag skulle hitta dit. :P Det var mitt första tandläkarbesök här sen jag flyttat ner i augusti. Snacka oroväckande -jag menar, tänk om jag hamnade på fel ställe eller nåt! XD

    Goda nyheter iaf då jag faktiskt lyckades hitta rätt utan att behöva fråga någon om vägen. En annan sak som jag tyckte var lite spännande var när jag kom ut från tandläkarmottagningen och såg en stor färgglad buss med massa roliga figurer på stå parkerad på en parkeringsficka intill torget. "Blodbussen". Det fanns en vit A4-sida med lite text uppsatt på dörren och tror ni då inte jag gick dit för att kolla vad där stod? Självklart att jag gjorde! Jäkla nyfikna människa som jag är.. X'D

    "Ni som är intresserade av att bli blodgivare.." (blodgivare? är jag intresserad??) "..kom gärna hit en kvart innan stängning. Öppettiderna är.." (Fränt! Detta måste jag ju bara kolla upp!!) Sedan stack jag hem och var där en stund lagom tills det var dags att sticka iväg till "Blodbussen". Snacka nervös man var under tiden man gick ner mot centrum.. Diverse skräck/vampyr-serinarion spelades upp framför mig. Barnsligt? Nej! tänk er själva bestämma er för att göra något okänt.. det är creepy. Ringde runt till lite människor för att prata av mig lite, men inte en jäkel svarade.. surt liksom.

    Men, men, väl där möttes jag av två glada tanter (de såg inte ut som vampyrer! och en hade halsband med silver kors) och när jag frågade hur man blev blodgivare fick jag en liten bunt med häften jag skulle läsa igenom först och sedan en blankett med ca 37 personliga frågor som jag skulle svara på sedan om jag kunde tänka mig att bli blodgivare. Det var mycket viktiga frågor angående om det fanns vissa sjukdomar i ens släkt eller om allergier, testning av narkotika m.m Nåväl, det gick ganske bra att svara på frågorna, tills jag fastnade på en fråga angående om någon i min släkt hade något slags "C. Jacob-syndrom". Det visste jag inte vad det var, så då frågade jag om det. tydligen var det "galna kosjukan -fast för människor" enligt tant nr.1 När jag fyllt i blanketten klart, lånade tant nr.1 mitt id-kort för att dels försäkra sig om att jag var jag och dels för att fylla en databas med några av mina personuppgifter, samt skriva ut små etiketter till 3 små flaskor. Det jag skrivit på blanketten var bra konstaterade hon och kryssade i en ruta med text som sa att hon godkände mig att göra ett blodtest.

    Nu kommer vi till den mer läskiga biten då tant nr.2  (hon som ej har halsband med silverkors) leder mig till en såndär stol där man halvligger. Där skulle jackan och den långärmade tröjan av eftersom de skulle ta blodprov på mig. Tant nr.2 tog sina fingrar och kände på mina armveck efter blodådror som hade bra tjocklek för att nålen ska kunna komma in och föra ut blod. När jag frågade varför de inte fick vara smala, sa hon att det då fanns risk för att de skulle sprängas! Läskigt värre ju! o.O

    Efter att hon hittat vad hon sökt efter rengjorde hon huden på det "bra" stället med en våtservett och plockade fram en nål som jag tyckte var skrämmande tjock. Hon sa att det kanske var till tröst att nålen de använder när de tar blod till sjukhusen med är mkt tjockare än den hon använde nu.. Jag kan ärligt talat säga att det inte tröstade ett smack! o_O Det som däremot var lite roligare var när jag såg en av 3 små flaskor som var fylld med mitt blod. Grejen var den -enligt mig, att blodet inte direkt såg läskigt ut.. utan det var nålen som var problemet. Skumt eller hur? X'D

    Det var rättså kul när tant nr.2 konstaterade att mitt hemoglobinvärde (protein som transporterar syre -tror jag det är) verkade bra. Hon var klar med provtagningen av blod och efter att nålen dragits ut fick jag ett litet plåster för såret. Tanten berättade att alla 3 små flaskor som fylldes med blod skulle skickas iväg för ytterligare undersökning i ett laboratorium och provsvaren skulle komma om cirka 6 veckor. Sedan gick vi in i en annan "avdelning" av bussen där vi satt och pratade ca 10 minuter angående en blodgivares förpliktelser. Jag fick även svar på några frågor jag hade angående blodgivning. T.ex att de enbart tar ca 4,5dl blod vid ett blodgivarbesök och inte som jag trodde att det skulle rycka minst 1,5 liter! Det var en lättnad att höra svaret på den frågan!

    Senare under kvällen pratade jag i telefon med en av mina storasystrar och ännu lite senare med min roomie! Det var ett mycket efterlängtat samtal.

Men nu stannar berättelsen om den här dagen, så kram hej!