Hej,

Kunde inte hålla mig borta från att skriva lite mer nu. Fick ett ryck och insåg att jag inte bara ville skriva om mig själv, utan även skriva om mina underbara syskon denna gång -både stora och små. Saknar er alla! Visst vet jag att jag kommer se några redan nästa vecka -men alla kommer jag inte kunna träffa.. lite småtråkigt, men jag är iaf glad att jag har er -även om alla inte bor hemma och kommer kunna ses i jul. ^^

    Har suttit och slagit in lite julklappar nu då jag tog rast från pluggandet. Kom då att tänka på er. Hur skönt det är att ha syskon -att ha någon att dela upplevelser med, eller bara sitta och prata med. Någon att rufsa till i håret och någon att skratta med. Jag har alltid undrat hur barn som vuxit upp ensamma (utan syskon) känt sig. Att inte ha haft någon där som man kunde leka med när man var liten -det känns aningen skrämmande och okänt för mig som alltid varit omgiven av syskon. Jag har aldrig behövt vara ensam på det sättet som andra barn som saknat syskon varit. Är jag bortskämd på det sättet? Kan man säga det?

    Jag vet inte direkt varför jag alltid varit aningen seg med att ringa till mina vänner från skolan på helgerna och fråga ifall vi kunde hitta på något tillsammans. Det har bara varit så. Det är mestadels mina vänner som ringt mig och frågat.  Jag har visserligen en idé om varför det varit så. Kanske var det att jag inte känt behovet av att umgås med dem, eftersom jag redan hade "lekkamrater" hemma.. Mina syskon. Kan man då säga att jag varit bortskämd? För att jag haft det som många andra barn saknar.. Syskon.

    Kan man verkligen säga att ensamma barn har det bäst och är de som är bortskämda om dem har kärleksfulla föräldrar med god ekonomi? -Tror inte det. Jag skulle påstå att dem barn som är bortskämda är dem som har kärleksfulla föräldrar som bryr sig och syskon att leka och växa upp med -oavsett ekonomisk situation. Jag växte upp med det sistnämnda alternativet. Visserligen är det en smaksak över vad man kan kalla bortskämdhet, men om det rör sig om föräldrar som älskar en, hör jag till skaran av bortskämda barn. En kärleksfull familj är det finaste ett barn kan ha under sin uppväxttid och även senare under livet.

Kramar på er allesammans

Hej 

Regn, regn, regn.. pissväder.. jag vill ha sol. Ingen sol över Lomma idag. Tråkigt. Sitter hemma på mitt rum och lyssnar på musik och pluggar till omtentamen i överbyggnad som jag ska skriva imorron. Allting känns segt.. Tråkigt väder, pluggande plus det faktum att min taklampa gick sönder imorse. Men jag kan iaf trösta mig med att musiken är bra -Adiemus. =)

    Tidigare i skolan idag hade vi en föreläsning från 8:30-12:00 som handlade om retorik. Föreläsaren var en man som såg ut att vara i 40-årsåldern som verkligen visste hur han skulle hålla studenterna vakna och ha ögon och öron på skaft. Föreläsningen blev både rolig och intressant, då han genom några snabba klädbyten och olika beteenden visade de vanligaste kroppsställningarna och personligheterna som människor omedvetet/medvetet använder sig av när de blir ställda framför en folkställning. Det bästa var att trots att han överdrev det mesta, så var det situationer som de flesta i klassen kände igen och många började skratta lite förleget. Under denna föreläsning fick vi träffa de olika personligheterna som finns hos var och en av oss "pajasen -den som styrs av passionen", "majoren -den som går helt efter kunskapen" samt "korkskruven -den som låter osäker och inte vågar prata högt". Det fanns ingenting att klaga på!

Tänkte att det kanske kunde vara en bra liten idé att skriva ner lite bra att "veta eller göra" inför en/ett seminarium/föreläsning man ska hålla inför en grupp människor.

• tänk på att andas djupt (minst 3  djupa andetag) för att lugna ner dig.

• gör några ljudövningar (med stigande och sjunkande toner) för att få igång rösten och så du slipper harkla sig när du väl står inför dina åhörare. (Gör detta innan det är din tur!)

• Ett tips till innan du börjar tala är att koncentrera dig på rummet (om du är inomhus). Låt blicken sakta svepa en gång över rummet och se att du är omgiven av väggar. Detta är lite lugnande då du märker att inte hela världen ser dig.

• Är det fortfarande lite jobbigt att stå framför åhörarna, kan du prova att strunta i dem -men svep ändå långsamt blicken över åhörarhavet då och då. Fortsätt att tala.

• Det är inte ett tvång att alltid stå stilla som en staty. Gå gärna  längsmed scenen och se på publiken. Det är trots allt för dem du talar (låt dem inte känna sig bortglömda!)

• Är ni en grupp som ska hålla i seminariet/föreläsningen se då till att ofta byta talare. På detta sätt får alla en chans att tala samt att åhörarna/publiken får lite variation.

Detta var några nyttiga/praktiska tips som är bra att gå efter om man är nervös inför att stå och tala inför en grupp människor. Hoppas ni som läser detta får nytta av dem. :)

Kram och hej för tillfället /Tina