Hej,

Kunde inte hålla mig borta från att skriva lite mer nu. Fick ett ryck och insåg att jag inte bara ville skriva om mig själv, utan även skriva om mina underbara syskon denna gång -både stora och små. Saknar er alla! Visst vet jag att jag kommer se några redan nästa vecka -men alla kommer jag inte kunna träffa.. lite småtråkigt, men jag är iaf glad att jag har er -även om alla inte bor hemma och kommer kunna ses i jul. ^^

    Har suttit och slagit in lite julklappar nu då jag tog rast från pluggandet. Kom då att tänka på er. Hur skönt det är att ha syskon -att ha någon att dela upplevelser med, eller bara sitta och prata med. Någon att rufsa till i håret och någon att skratta med. Jag har alltid undrat hur barn som vuxit upp ensamma (utan syskon) känt sig. Att inte ha haft någon där som man kunde leka med när man var liten -det känns aningen skrämmande och okänt för mig som alltid varit omgiven av syskon. Jag har aldrig behövt vara ensam på det sättet som andra barn som saknat syskon varit. Är jag bortskämd på det sättet? Kan man säga det?

    Jag vet inte direkt varför jag alltid varit aningen seg med att ringa till mina vänner från skolan på helgerna och fråga ifall vi kunde hitta på något tillsammans. Det har bara varit så. Det är mestadels mina vänner som ringt mig och frågat.  Jag har visserligen en idé om varför det varit så. Kanske var det att jag inte känt behovet av att umgås med dem, eftersom jag redan hade "lekkamrater" hemma.. Mina syskon. Kan man då säga att jag varit bortskämd? För att jag haft det som många andra barn saknar.. Syskon.

    Kan man verkligen säga att ensamma barn har det bäst och är de som är bortskämda om dem har kärleksfulla föräldrar med god ekonomi? -Tror inte det. Jag skulle påstå att dem barn som är bortskämda är dem som har kärleksfulla föräldrar som bryr sig och syskon att leka och växa upp med -oavsett ekonomisk situation. Jag växte upp med det sistnämnda alternativet. Visserligen är det en smaksak över vad man kan kalla bortskämdhet, men om det rör sig om föräldrar som älskar en, hör jag till skaran av bortskämda barn. En kärleksfull familj är det finaste ett barn kan ha under sin uppväxttid och även senare under livet.

Kramar på er allesammans

Hej 

Regn, regn, regn.. pissväder.. jag vill ha sol. Ingen sol över Lomma idag. Tråkigt. Sitter hemma på mitt rum och lyssnar på musik och pluggar till omtentamen i överbyggnad som jag ska skriva imorron. Allting känns segt.. Tråkigt väder, pluggande plus det faktum att min taklampa gick sönder imorse. Men jag kan iaf trösta mig med att musiken är bra -Adiemus. =)

    Tidigare i skolan idag hade vi en föreläsning från 8:30-12:00 som handlade om retorik. Föreläsaren var en man som såg ut att vara i 40-årsåldern som verkligen visste hur han skulle hålla studenterna vakna och ha ögon och öron på skaft. Föreläsningen blev både rolig och intressant, då han genom några snabba klädbyten och olika beteenden visade de vanligaste kroppsställningarna och personligheterna som människor omedvetet/medvetet använder sig av när de blir ställda framför en folkställning. Det bästa var att trots att han överdrev det mesta, så var det situationer som de flesta i klassen kände igen och många började skratta lite förleget. Under denna föreläsning fick vi träffa de olika personligheterna som finns hos var och en av oss "pajasen -den som styrs av passionen", "majoren -den som går helt efter kunskapen" samt "korkskruven -den som låter osäker och inte vågar prata högt". Det fanns ingenting att klaga på!

Tänkte att det kanske kunde vara en bra liten idé att skriva ner lite bra att "veta eller göra" inför en/ett seminarium/föreläsning man ska hålla inför en grupp människor.

• tänk på att andas djupt (minst 3  djupa andetag) för att lugna ner dig.

• gör några ljudövningar (med stigande och sjunkande toner) för att få igång rösten och så du slipper harkla sig när du väl står inför dina åhörare. (Gör detta innan det är din tur!)

• Ett tips till innan du börjar tala är att koncentrera dig på rummet (om du är inomhus). Låt blicken sakta svepa en gång över rummet och se att du är omgiven av väggar. Detta är lite lugnande då du märker att inte hela världen ser dig.

• Är det fortfarande lite jobbigt att stå framför åhörarna, kan du prova att strunta i dem -men svep ändå långsamt blicken över åhörarhavet då och då. Fortsätt att tala.

• Det är inte ett tvång att alltid stå stilla som en staty. Gå gärna  längsmed scenen och se på publiken. Det är trots allt för dem du talar (låt dem inte känna sig bortglömda!)

• Är ni en grupp som ska hålla i seminariet/föreläsningen se då till att ofta byta talare. På detta sätt får alla en chans att tala samt att åhörarna/publiken får lite variation.

Detta var några nyttiga/praktiska tips som är bra att gå efter om man är nervös inför att stå och tala inför en grupp människor. Hoppas ni som läser detta får nytta av dem. :)

Kram och hej för tillfället /Tina

Hej!!! :D

Jag måste skriva ett litet stycke nu bara för att jag blev så glad lite tidigare ikväll, men då var för upptagen för att jubla över det. Kanske inget man direkt jublar åt i första, andra eller tredje taget.. men jag skiljer mig lite från mängden. ^^

    Kvällens stora glädje var när jag satt och tittade på lite animé "Yami to Boushi to Hon no Tabibito" (-en shojo-ai med spelbakgrund. Gulligt men småsorgligt på sätt och vis.) Jag kände mig aningen sällskapssjuk och uttråkad och saknade mina kompisar från gymnasiet. Lycka är att mobiler finns! :D Jag bläddrade lite bland mina kontakter i mobilen och stannade tvekande på en person jag inte pratat med sedan tidigt i våras. Vågade jag ta kontakt med honom igen? Skulle han ens svara? ='/

   Vad säga? I gave it a try. Skickade ett litet kallprats-sms där jag förklarade att jag ville bryta isen och bl.a frågade vad han skulle hitta på i jul. Förväntade jag mig ett svar? Egentligen inte.. men kunde ju aldrig vara riktigt säker. Hjärtat dunkade snabbt och hårt medan jag nästan ångrade att jag redan hunnit skicka iväg sms:et. Nu fanns det ingen återvändo, för nu hade jag gjort mitt drag. Nu var det hans tur.. vad han nu än skulle göra.

    Ett pip signalerade att jag fått ett sms. Kunde det vara..? Nej! vågar nästan inte titta.. men tänk om det är någon annan? Tänk om det är någonting viktigt? Går in på startmenyn, meddelanden, inkorgen nästa -öppnar upp den. Vill titta, men vet fortfarande inte om jag vågar. Tittar. Ett meddelande ligger där med avsändaren "J".

    Känns som om hjärtat hoppat från en trampolin. Öppnar meddelandet -läser. En fråga. Han har skickat mig en fråga och förväntar sig svar. Jag svarar "Skulle vara kul att se dig igen". Skickar, får tillbaka ett svar "en fika under mellandagarna kanske?". Hjärtat har avancerat och hoppar från en trampolin högre upp i luften. "Gärna". Ivägskickat. Pip! Ett nytt sms från J. Svaret när jag öppnar  är "Vi hörs, ha det tills dess.."

    Jag kanske är lite FÖR glad över denna lilla konversation, men det var evigheter sen vi pratat. Men nu gäller bara att lugna ner sig lite. Har den sista delen kvar på den här terminen i skolan som jag måste klara av. Detta får inte komma ivägen och störa mitt pluggande.

Nu ska jag däremot gå och lägga mig. Godnatt allesammans! ^^

Hejsan

Idag har jag inte orkat vara mycket mer än trött. Det var dåliga nyheter angående en tentamen jag skrev i måndags förra veckan -kuggade visst. Sedan efter en grundlig genomgång av alla fel som generellt gjorts av eleverna i klassen, hade vi en timmes fikarast. Det var udda eftersom vi aldrig annars har längre rast än en halvtimme -lyxigt värre (om det nu ändå inte var vinter och regnade utomhus!) Istället tillbringade jag rasten tillsammans med S och tittade på ett avsnitt av animén "Ouran High School Host Club" på min laptop som jag för ett skolarbetes skull tagit med till skolan. Sedan stack vi till en föreläsning som handlade om konstgräs -eller ska jag snarare beskriva det konstigt plastgräs i grönt och ljust lila? Alla i klassen fick varsin liten låda med ett stycke konstgräs (detta var grönt!) ^^

    Föreläsaren var en ung kille som hade startat egen företag där han tillverkade och sålde.. (kan ni lista ut vad??) ..konstgräs i grönt och lila! Föreläsningen verkade intressant fram till dess att han slutat prata om fotbolls-, tennis- och multisportplaner, golfbanor och landskapsytor som trafikmiljö och trädgårdar. Jisses! han var verkligen förberedd på alla frågor som poppade upp. Det kändes dock lite för matigt med all information som skulle tas in under den 3½ timmarna vi satt i föreläsningssalen. Man kände att det riktigt började krypa i kroppen när man sneglade på klockan och såg att det bara var 15 minuter kvar.. Men guuusch! vad lång tid 15 minuter är egentligen och inte går tiden fortare för att man tappat intresset för föreläsningen för ett ännu lite tidigare tag sen. -__-'

    Tvättäkta glädje var iaf när föreläsningen slutade och det var dags för "eget arbete". Jag och min arbetspartner C kände oss båda helt slut i huvudet och gjorde en överenskommelse; arbetar gör vi imorron, och då arbetar vi sjutton! Lagom lättad var jag att inte S gjorde samma överenskommelse med sin partner, utan att jag fick cykla hem själv. Jätteskönt! Han har gått mig lite på nerverna under de sista veckorna och jag vet inte direkt hur jag ska be honom lämna mig ifred utan att känna mig taskig.. Jobbigt läge, men någon gång måste jag ju säga till! >__<

bye for now

Hejsan

Det är verkligen lätt att förirra sig bort i tankarna när man lägger ner så mkt tid under en dag på städning. Haha, i mitt fall kanske jag råkat tänka för mkt på annat än städningen i sig. Plötsligt nu när jag bytte sängkläder, insåg jag en sak. Jag har ingen såndär stor, silkig pyjamas med långa ben -ni vet en såndär som alltid ser så fantastiskt mysiga ut i t.ex H&M- eller Ellos-katalogerna såhär under vintertid. Borde kanske skaffa mig en. ^^

    Med tanke på sängkläder kom jag även att tänka på en sak.. Om man har ett rum med mkt "naturfärger" ex. olika nyanser av grönt, brunt, grått -men även gräddvitt -vad bör man då välja för lakan/påslakan/örngott för att få ihop allting till en helhet, utan att sängkläderna ska smälta ihop med allt annat? :S Jag kan sammanfatta mitt rum med orden natur och japan-/kina-inspirerat. Borde jag då kanske köra mer på att välja sängkläder i en rödare nyans så att det syns lite bättre? Det är en bra fråga jag grubblat länge på -nästan som min badanksteori som jag nämner i bloggen Meditation och Badankor (2008-09-25). Om någon har något annat förslag som dem tycker verkar bra är dem välkomna att nämna det i en kommentar. :)

Ha det bra tills jag skriver igen! ^^

Hejsan hoppsan Lillebror!!!

-Ja, kanske inte direkt, men är på bra humör idag! :D

    Idag har jag ägnat hela dagen åt att städa rummet och sortera lite i min bokhylla. Det var rättså välbehövligt, då det först påminnde till utseendet av ett sprängt shoppingcenter eller nåt sånt.. haha, nja, kanske var det där att ta i lite -jag har faktiskt aldrig sett ett sprängt shoppingcenter! o.O Men iaf, om ni tänker er ett ställe där saker ligger i oordning -och inte bara det utan även ligger spritt överallt, där de inte ens ska ligga! Då får kanske upp en bild framför er hur mitt rum såg ut innan städningen. ^^'

    Problemet är att jag inte tycker om total oreda där jag bor, men jag skulle aldrig överleva på en plats där allting var totalt stilrent heller! o.O Det jag skulle föredra (-eller snarare faktiskt föredrar!) är när miljön runt mig är i ett slags mellanting (eller kanske ännu ett snäpp lite lägre) -kortfattat ett Kreativt Kaos! XD

    Det är ju upp till var och en vilken slags miljö man trivs bäst i.. Kan dra ett exempel om en av mina klasskamrater som hyr ett rum i huset bredvid mitt. Jisses! Det var nästan som att jag blev mörkrädd när jag tittade in i hans rum.. (-Inget illa menat!) Allting var perfekt placerat och det fanns inga massa småprylar synliga. Färgtemat han valt på sina gardiner, sin matta, sängöverkastet, soffbordet.. ja, whatever han nu hade i rummet gick i svartvitt. Rummet hade sånär skrämt ihjäl mig om det nu inte var för den enda lilla färgpricken som jag tacksamt stod och glodde på som hypnotiserad. XD Det var hans skrivbordslampa, vilken lyste glatt i en skrikig mellangrön nyans. <3 Detta lilla färgglada föremål var det enda som fick ta emot ett hagel av avsky när min klasskamrat såg den fascinerade blick jag kastade på det. Lite elakt tyckte jag och var nära på att föreslå att han kunde få min vita skrivbordslampa om jag fick hans gröna. ^^ Men det kom aldrig på tal, då samtalsämnet byttes ut mot någonting annat. Det var en enorm lättnad då jag återvände till mitt egna rum och då kunde plocka lite med några av mina små prydnadssaker. Terapi? Ja, kanske det. XD

Men nu ser jag att det börjar skymma lite utomhus, så hade tänkt gå ut med soporna och sedan fortsätta plocka "iordning" saker. Kanske att jag senare sticker till mataffären och kollar lite.

See yah!

Hejsan,

Den här dagen var lite annorlunda än tidigare skoldagar. Till exempel slutade vi tidigt (dvs 13-tiden), och det var glädje på hög nivå. Vi tillbringade de 2 sista lektionstimmarna av den här dagen utomhus mätandes marknivåer mha olika utrustning. Det var kallare idag än under veckans tidigare dagar och det låg fortfarande kvar snö på marken sen igår. Till en början var det bara kallt, men sedan föll ett fint regn ner och blötte ner vårt "avvägningsprotokoll", så det blev svårare att skriva på det.

    Vi tyckte synd om den grupp av klassen som hela dagen (fram till 16.00) skulle lägga plattor och marktegel utomhus. Men å andra sidan hade även vi gjort samma sak fast i det iskalla spöregnet som var i måndags (heldagsregn, kan vi kalla det). Unpleasant, unpleasant.. brr. >__<

    Nej, det var med stor glädje vi gick hem efter avslutad lektion. Fast trots glädjen fanns en liten gnagande oro inne i mig. Tandläkaren!!! Dit skulle jag då jag fått tid till 14.15 idag, fast min största oro var väl först och främst hur jag skulle hitta dit. :P Det var mitt första tandläkarbesök här sen jag flyttat ner i augusti. Snacka oroväckande -jag menar, tänk om jag hamnade på fel ställe eller nåt! XD

    Goda nyheter iaf då jag faktiskt lyckades hitta rätt utan att behöva fråga någon om vägen. En annan sak som jag tyckte var lite spännande var när jag kom ut från tandläkarmottagningen och såg en stor färgglad buss med massa roliga figurer på stå parkerad på en parkeringsficka intill torget. "Blodbussen". Det fanns en vit A4-sida med lite text uppsatt på dörren och tror ni då inte jag gick dit för att kolla vad där stod? Självklart att jag gjorde! Jäkla nyfikna människa som jag är.. X'D

    "Ni som är intresserade av att bli blodgivare.." (blodgivare? är jag intresserad??) "..kom gärna hit en kvart innan stängning. Öppettiderna är.." (Fränt! Detta måste jag ju bara kolla upp!!) Sedan stack jag hem och var där en stund lagom tills det var dags att sticka iväg till "Blodbussen". Snacka nervös man var under tiden man gick ner mot centrum.. Diverse skräck/vampyr-serinarion spelades upp framför mig. Barnsligt? Nej! tänk er själva bestämma er för att göra något okänt.. det är creepy. Ringde runt till lite människor för att prata av mig lite, men inte en jäkel svarade.. surt liksom.

    Men, men, väl där möttes jag av två glada tanter (de såg inte ut som vampyrer! och en hade halsband med silver kors) och när jag frågade hur man blev blodgivare fick jag en liten bunt med häften jag skulle läsa igenom först och sedan en blankett med ca 37 personliga frågor som jag skulle svara på sedan om jag kunde tänka mig att bli blodgivare. Det var mycket viktiga frågor angående om det fanns vissa sjukdomar i ens släkt eller om allergier, testning av narkotika m.m Nåväl, det gick ganske bra att svara på frågorna, tills jag fastnade på en fråga angående om någon i min släkt hade något slags "C. Jacob-syndrom". Det visste jag inte vad det var, så då frågade jag om det. tydligen var det "galna kosjukan -fast för människor" enligt tant nr.1 När jag fyllt i blanketten klart, lånade tant nr.1 mitt id-kort för att dels försäkra sig om att jag var jag och dels för att fylla en databas med några av mina personuppgifter, samt skriva ut små etiketter till 3 små flaskor. Det jag skrivit på blanketten var bra konstaterade hon och kryssade i en ruta med text som sa att hon godkände mig att göra ett blodtest.

    Nu kommer vi till den mer läskiga biten då tant nr.2  (hon som ej har halsband med silverkors) leder mig till en såndär stol där man halvligger. Där skulle jackan och den långärmade tröjan av eftersom de skulle ta blodprov på mig. Tant nr.2 tog sina fingrar och kände på mina armveck efter blodådror som hade bra tjocklek för att nålen ska kunna komma in och föra ut blod. När jag frågade varför de inte fick vara smala, sa hon att det då fanns risk för att de skulle sprängas! Läskigt värre ju! o.O

    Efter att hon hittat vad hon sökt efter rengjorde hon huden på det "bra" stället med en våtservett och plockade fram en nål som jag tyckte var skrämmande tjock. Hon sa att det kanske var till tröst att nålen de använder när de tar blod till sjukhusen med är mkt tjockare än den hon använde nu.. Jag kan ärligt talat säga att det inte tröstade ett smack! o_O Det som däremot var lite roligare var när jag såg en av 3 små flaskor som var fylld med mitt blod. Grejen var den -enligt mig, att blodet inte direkt såg läskigt ut.. utan det var nålen som var problemet. Skumt eller hur? X'D

    Det var rättså kul när tant nr.2 konstaterade att mitt hemoglobinvärde (protein som transporterar syre -tror jag det är) verkade bra. Hon var klar med provtagningen av blod och efter att nålen dragits ut fick jag ett litet plåster för såret. Tanten berättade att alla 3 små flaskor som fylldes med blod skulle skickas iväg för ytterligare undersökning i ett laboratorium och provsvaren skulle komma om cirka 6 veckor. Sedan gick vi in i en annan "avdelning" av bussen där vi satt och pratade ca 10 minuter angående en blodgivares förpliktelser. Jag fick även svar på några frågor jag hade angående blodgivning. T.ex att de enbart tar ca 4,5dl blod vid ett blodgivarbesök och inte som jag trodde att det skulle rycka minst 1,5 liter! Det var en lättnad att höra svaret på den frågan!

    Senare under kvällen pratade jag i telefon med en av mina storasystrar och ännu lite senare med min roomie! Det var ett mycket efterlängtat samtal.

Men nu stannar berättelsen om den här dagen, så kram hej!

Hej.

Åter igen känns det som om vintern är här. Tidigare idag föll stora snöflingor utanför fönstret och marken täcktes av ett tunnt fluffigt lager snö. Just då satt jag och drack te (typiskt mig, jag vet) och lyssnade på julmusik. Mina möss tog det lugnt som vanligt (kanske inte så ovanligt med tanke på att de är nattaktiva djur!) Dante satt t.ex som vanligt uppflugen på ett av snörena som var knutna vid burens galler medan Spock och Winters låg ihopkurade inne i huset. Allting kändes nästintill perfekt.

    Jag tog bussen in till malmö vid 15-tiden för att  leta efter de sista julklapparna till familjen. Kändes lika bra att ha dem inköpta. Emellertid hittade jag inte allt jag sökte efter, vilket iofs var lite tråkigt -men jag ångrar inte att jag åkte in dit. julutsmyckningen av staden och belysningen var fantastisk jämfört med vad jag annars är van vid. Gisses, V-by.. skärp er! X'D Jag kom hem vid 18-tiden med allt jag hade på släp. Dumpade alla saker jag köpt på sängen för lättare sortering och sedan gick jag för att säga hej till "killarna" (mössen).

    Någonting kändes fel direkt då Dante även nu satt uppe på ett snöre. Spock låg inne i huset och kurade precis som innan jag åkt. Winters var inte där. Jag hittade honom liggandes intill deras motionshjul. Pälsen låg slätt över kroppen och hans ögon var stängda, precis som om han sov. Jag undrade för en sekund varför han bestämt sig för att sova där. Kanske han helt enkelt bara varit trött och somnat innan han hann in till huset? Dum fråga. Kroppsställningen och avsaknaden av minsta rörelse skvallrade om sanningen. Han var död. 

    Jag erkänner att detta inte var någon rolig blogg att läsa (-än mindre skriva), men jag kände att jag behövde skriva ner detta. Det är alltid tråkigt när ens husdjur dör och trots att jag inte haft "killarna" så länge så är det ledsamt när tiden kommer för avsked. =''O

Nu slutar jag skriva på detta inlägg, men dyker upp med nåt förhoppningsvis lite roligare så småningom. Kram hej!